Hur går det egentligen till när en död fågel bereds till skinn? Ett skinn som ska hålla för evigt och kunna användas för studier av bland annat morfologi och ruggning. Under en djupdykning i skinnläggning med en av konservatorerna på Naturhistoriska riksmuseet upptäckte Lina Jansson ett äkta hantverk när hon och hennes kollega tog sig an en duvhök.
På Naturhistoriska riksmuseet finns många vackra och intressanta fåglar som besökarna kan titta på i utställningarna. De allra flesta fåglar som förvaras på museet finns dock i särskilda låsta utrymmen som bara personalen har tillgång till. I detta reportage får vi följa med museets fågelintendent på en vandring bakom kulisserna. Vi får se några av de tiotusentals föremål som finns bevarade här och lära oss om vikten av att ha samlingar.
Varje år skickas 500-600 döda fåglar in till Naturhistoriska riksmuseet och lika många däggdjur. Det här reportaget fokuserar så klart på fåglarna och beskriver förvandlingen från kadaver till ett ovärderligt museiföremål som förhoppningsvis ska bevaras i de vetenskapliga samlingarna för evigt. Här kan du som fågelintresserad också lära dig hur du kan bidra till dessa samlingar om du någon gång skulle hitta en död fågel.
Varje år ringmärks drygt 300 000 fåglar i Sverige av ringmärkarkåren som finns spridd över nästan hela landet. Syftet med ringmärkningen är att få återfynd av fåglar och information om deras liv och öden. Sedan ringmärkningen påbörjades i Sverige för mer än 100 år sedan har återfynd från större delen av världen rapporterats till Ringmärkningscentralen. Den ansvarar för att hålla koll på alla ringnummer, märkuppgifter och återfynd samt ger service till både ringmärkare och forskare.