Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 41 av 41
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Belkin, Igor
    et al.
    Zhejiang Ocean University, Zhoushan, China.
    Andersson, Per
    Naturhistoriska riksmuseet, Forskningsavdelningen centralt. Naturhistoriska riksmuseet.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    On the discovery of ferromanganese nodules in the world ocean2021Ingår i: Deep Sea Research Part I: Oceanographic Research Papers, ISSN 0967-0637, E-ISSN 1879-0119, Vol. 175Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    For a century, the discovery of ferromanganese (Fe–Mn) nodules in the World Ocean was universally and indisputably credited to the Challenger circum-global oceanographic expedition of 1872–1876, during which the first manganese nodules and crusts were dredged up from the sea floor in February–March 1873. A century later, a counterclaim appeared in the literature, crediting Nordenskiöld’s expedition on Sofia in 1868, five years before the Challenger findings, for the discovery of Fe–Mn nodules in the ocean. This counterclaim, widely accepted without scrutiny, was based on the Gustaf Lindström (1884) chemical analysis of a single bottom sediment sample among 14 samples from two Arctic expeditions led by Nordenskiöld:Sofia 1868 and Vega 1878–1880. The Lindström (1884) report published as an eight-page brochure in Swedish remained almost unknown to the research community until now. A close examination of this report and other historical evidence revealed that the counterclaim of discovery by the Sofia 1868 expedition to the Kara Sea is invalid based on three notable facts: (1) Sofia never sailed in the Kara Sea; (2) the single bottom sediment sample with an extremely high content of Mn (24%), was collected in the Kara Sea during the Vega Expedition across the Northeast Passage; (3) the Vega sampling was in 1878, not in 1868. Meanwhile, five and a half years prior to the Vega sampling, the first Fe–Mn nodules and crusts were dredged up from the sea floor on 18 February and March 7, 1873 during the Challenger expedition. These findings have been promptly reported and published in May 1873. Thus, the credit for the discovery of ferromanganese nodules in the World Ocean firmly belongs to the Challenger expedition.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 2.
    Cooper, Mark
    et al.
    University of Manitoba, Winnipeg, Canada.
    Hawthorne, Frank
    University of Manitoba, Winnipeg, Canada.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Hålenius, Ulf
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Holtstam, Dan
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Wiklundite, ideally Pb2[4](Mn2+,Zn)3(Fe3+,Mn2+)2(Mn2+,Mg)19(As3+O3)2[(Si,As5+)O4]6 (OH)18Cl6, a new mineral from Långban, Filipstad, Värmland, Sweden: Description and crystal structure2017Ingår i: Mineralogical magazine, ISSN 0026-461X, E-ISSN 1471-8022, Vol. 81, nr 4, s. 841-855Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 3.
    Cámara, Fernando
    et al.
    Università degli Studi di Milano,.
    Holtstam, Dan
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Jansson, Nils
    Jonsson, Erik
    SGU.
    Karlsson, Andreas
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Majka, Jaroslaw
    Zetterqvist, Anders
    Zinkgruvanite, Ba4Mn2+4Fe3+2(Si2O7)2(SO4)2O2(OH)2, a new ericssonite-group mineral from the Zinkgruvan Zn-Pb-Ag-Cu deposit, Askersund, Örebro County, Sweden.2021Ingår i: European journal of mineralogy, ISSN 0935-1221, E-ISSN 1617-4011, Vol. 33, nr 6, s. 659-673Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Zinkgruvanite, ideally Ba4Mn2+4Fe3+2(Si2O7)2(SO4)2O2(OH)2, is a new member of the ericssonite group, found in Ba-rich drill core samples from a sphalerite+galena- and diopside-rich metatuffite succession from the Zinkgruvan mine, Örebro county, Sweden. Zinkgruvanite is associated with massive baryte, barytocalcite, diopside and minor witherite, cerchiaraite-(Al) and sulfide minerals. It occurs as subhedral to euhedral flattened and elongated crystals up to 4 mm. It is almost black, semi-opaque with a dark brown streak. The luster is vitreous to sub-adamantine on crystal faces, resinous on fractures. The mineral is brittle with an uneven fracture. VHN100 = 539 and HMohs ~4½. In thin fragments, it is reddish-black, translucent and optically biaxial (+), 2Vz > 70°. Pleochroism is strong, deep brown-red (E ⊥ {001} cleavage) to olive-pale brown. Chemical point analyses by WDS-EPMA together with iron valencies determined from Mössbauer spectroscopy, yielded the empirical formula (based on 26 O+OH+F+Cl anions): (Ba4.02Na0.03)Σ4.05(Mn1.79Fe2+1.56Fe3+0.42Mg0.14Ca0.10Ni0.01Zn0.01)Σ4.03 (Fe3+1.74Ti0.20Al0.06)Σ2.00Si4(S1.61Si0.32P0.07)Σ1.99O24(OH1.63Cl0.29F0.08)Σ2.00. The mineral is triclinic, space group P–1, with unit-cell parameters a = 5.3982(1) Å, b = 7.0237(1) Å, c = 14.8108(4) Å, α = 98.256(2)º, β = 93.379(2)º, γ = 89.985(2)º and V = 554.75(2) Å3 for Z = 1. The eight strongest X-ray powder diffraction lines are [d Å (I%; hkl)]: 3.508 (70; 103), 2.980(70; 11–4), 2.814 (68; 1–22), 2.777 (70; 121), 2.699 (714; 200), 2.680 (68; 20–1), 2.125 (100; 124, 204), 2.107 (96; –221). The crystal structure (R1 = 0.0379 for 3204 reflections) is an array of TS (titanium silicate) blocks alternating with intermediate blocks. The TS blocks consist of HOH sheets (H = heteropolyhedral, O = octahedral) parallel to (001). In the O sheet, the Mn2+-dominant MO(1,2,3) sites give ideally Mn2+4 pfu. In the H sheet, the Fe3+-dominant MH sites and AP(1) sites give ideally Fe3+2Ba2 pfu. In the intermediate block, SO4 oxyanions and eleven coordinated Ba atoms give ideally 2 × SO4Ba pfu. Zinkgruvanite is related to ericssonite and ferro-ericssonite in having the same topology and type of linkage of layers in the TS block. Zinkgruvanite is also closely compositionally related to yoshimuraite, Ba4Mn4Ti2(Si2O7)2(PO4)2O2(OH)2, via the coupled heterovalent substitution 2 Ti4+ + 2 (PO4)3- →2 Fe3+ + 2 (SO4)2-, but presents a different type of linkage. The new mineral probably formed during a late stage of regional metamorphism of a Ba-enriched, syngenetic protolith, involving locally generated oxidized fluids of high salinity.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    zinkgruvanite
  • 4.
    Grew, Edward S.
    et al.
    School of Earth and Climate Sciences University of Maine.
    Jonsson, Erik
    Geological Survey of Sweden.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Lithium - 200 years: Symposium and field trip June 14 - 16, 20182018Ingår i: Elements An international magazine of mineralogy, geochemistry, and petrology, ISSN 1811-5209, Vol. 14, nr 4, s. 284-284Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 5.
    Holtstam, Dan
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Bindi, Luca
    University of Florence.
    Karlsson, Andreas
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Zack, Thomas
    Göteborgs universitet.
    Bonazzi, Paola
    Università degli Studi di Firenze.
    Persson, Anders
    Kesebolite-(Ce), CeCa2Mn(AsO4)[SiO3]3, a new REE-bearing arsenosilicate mineral from the Kesebol mine, Åmål, Västra Götaland, Sweden2020Ingår i: Minerals, E-ISSN 2075-163X, Vol. 10, nr 385, s. 1-14Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Kesebolite-(Ce), ideal formula CeCa2Mn(AsO4)[SiO3]3, is a new mineral (IMA No. 2019-097) recovered from mine dumps at the Kesebol Mn-(Fe-Cu) deposit in Västra Götaland, Sweden. It occurs with rhodonite, baryte, quartz, calcite, talc, andradite, rhodochrosite, K-feldspar, hematite,gasparite-(Ce), chernovite-(Y) and ferriakasakaite-(Ce). It forms mostly euhedral crystals, with lengthwise striation. The mineral is dark grayish-brown to brown, translucent, with light brown streak. It is optically biaxial (+), with weak pleochroism, and ncalc = 1.74. H = 5–6 and VHN100 = 825. Fair cleavage is observed on {100}. The calculated density is 3.998(5) g/cm-3. Kesebolite-(Ce) ismonoclinic, P21/c, with unit-cell parameters from X-ray single-crystal diffraction data: a = 6.7382(3), b = 13.0368(6), c = 12.0958(6) Å, beta = 98.578(2) degr., and V = 1050.66(9) Å3, with Z = 4. Strongest Braggpeaks in the X-ray powder pattern are: [I(%), d(Å) (hkl)] 100, 3.114 (20-2); 92, 2.924 (140); 84, 3.138(041); 72, 2.908 (014); 57, 3.228 (210); 48, 2.856 (042); 48, 3.002 (132). The unique crystal structure wassolved and refined to R1 = 4.6%. It consists of 6-periodic single silicate chains along (001); these are interconnected to infinite (010) strings of alternating, corner-sharing MnO6 and AsO4 polyhedra, altogether forming a trellis-like framework parallel to (100).

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 6.
    Holtstam, Dan
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Cámara, Fernando
    Università degli Studi di Milano.
    Skogby, Henrik
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Karlsson, Andreas
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Recognition and approval of potassic-richerite, an amphibole supergroup mineral, from the Pajsberg mines, Filipstad, Sweden.2019Ingår i: Mineralogy and Petrology, ISSN 0930-0708, E-ISSN 1438-1168, Vol. 113, s. 7-16Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Potassic-richterite, ideally AKB(NaCa)CMg5TSi8O22W(OH)2, is recognized as a valid member of the amphibole supergroup (IMA CNMNC 2017–102). Type material is from the Pajsberg Mn-Fe ore field, Filipstad, Värmland, Sweden, where the mineral occurs in a Mn-rich skarn, closely associated with mainly phlogopite, jacobsite and tephroite. The megascopic colour is straw yellow to grayish brown and the luster vitreous. The nearly anhedral crystals, up to 4 mm in length, are pale yellow (non-pleochroic) in thin section andoptically biaxial (−), with α = 1.615(5), β = 1.625(5), γ = 1.635(5). The calculated density is 3.07 g·cm−1. VHN100 is in the range 610–946. Cleavage is perfect along {110}. EPMA analysis in combination with Mössbauer and infrared spectroscopy yields the empirical formula (K0.61Na0.30Pb0.020.93(Na1.14Ca0.79Mn0.07)Σ2(Mg4.31Mn0.47Fe3+0.20)Σ5(Si7.95Al0.04Fe3+0.01)Σ8O22(OH1.82F0.18)Σ2 for a fragmentused for collection of single-crystal X-ray diffraction data. The infra-red spectra show absorption bands at 3672 cm−1 and 3736 cm−1 for the α direction. The crystal structure was refined in space group C2/m to R1=3.6% [I >2σ(I)], with resulting cellparameters a = 9.9977(3) Å, b = 18.0409(4) Å, c = 5.2794(2) Å, γ = 104.465(4)°, V = 922.05(5) Å3 and Z=2. The A and M(4) sites split into A(m) (K+), A(2/m) (Na+), A(2) (Pb2+), and M(4′) (Mn2+) subsites, respectively. The remaining Mn2+ is strongly ordered at theoctahedrally coordinated M(2) site, possibly together with most of Fe3+. The skarn bearing potassic-richterite formed at peak metamorphism, under conditions of low SiO2 and Al2O3 activities and relatively high oxygen fugacities.

  • 7.
    Jonsson, Erik
    et al.
    Sveriges Geologiska Undersökning.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Upptäckten av halvmetallen selen fyller 200 år2018Ingår i: Geologiskt Forum, ISSN 1104-4721, nr 100, s. 24-27Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 8.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Anton Sögren och Hugo V. Tiberg - två smålänningar i den värmländska förskingringen2015Ingår i: Värmland förr och nu/ 2015: Värmlands Museum - Långban gruv- och kulturby / [ed] Andreas Hansen, Karlstad: Värmlands Museum , 2015, s. 104-117Kapitel i bok, del av antologi (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 9.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Berylliummineral från fyndorter av Långbantyp - en fyndöversikt2018Ingår i: Långbansnytt, ISSN 1650-4968, Vol. 24, nr 1, s. 13-27Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 10.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Eric Thomas Svedenstierna2017Ingår i: Svenskt biografiskt lexikon, Vol. 169, s. 512-517Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 11.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Geologiska Föreningen - en vital 150-åring2022Ingår i: Geologiskt Forum, ISSN 1104-4721, nr 113, s. 4-9Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 12.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Herman Sundholm2014Ingår i: Svenskt Biografiskt Lexikon, Vol. 34, nr 167, s. 268-271Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 13.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    In memoriam AnnMarie Brusewitz2022Ingår i: Geologiskt Forum, ISSN 1104-4721, nr 116, s. 20-22Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 14.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Jacob Berzelius och norsk mineralogi2009Ingår i: Kongsberg mineralsymposium, ISSN 0800-1855, nr 41, s. 50-53Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 15.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Karl Sundberg2014Ingår i: Svenskt Biografiskt Lexikon, Vol. 34, nr 167, s. 213-215Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 16.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Knut Styffe2013Ingår i: Svenskt biografiskt lexikon SBL, Vol. 34, nr 166, s. 127-130Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 17.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Kolsva fältspatgruva: En av Skandinaviens största fältspatgruvor och Europas största Be-mineralisering2015Ingår i: Litofilen, ISSN 1651-6117, Vol. 32, nr 4, s. 21-40Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 18.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Mineralfynd vid Nordmarksberg - en historisk överblick2015Ingår i: Historien om Nordmarksbergs gruvor / [ed] Jan Kruse, Mjölby: Atremi AB , 2015, 750, s. 174-176Kapitel i bok, del av antologi (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 19.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Mineralsamlandet i Sverige - en historisk översikt2019Ingår i: Norsk mineralsymposium 2019 / [ed] Alf Olav Larsen & Torfinn Kjaernet, 2019, s. 5-15Konferensbidrag (Övrigt vetenskapligt)
  • 20.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Nils Sundius2014Ingår i: Svenskt Biografiskt Lexikon, Vol. 34, nr 167, s. 274-279Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 21.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Personporträtt - Erik Ygberg2014Ingår i: Långbansnytt, ISSN 1650-4968, Vol. 20, nr 2, s. 4-6Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 22.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Schwedisches Naturhistorisches Reichsmuseum: Schätze aus der Mineralien-sammlung Hjalmar Sjögren2016Ingår i: The Munich Show - Mineralientage München: Die Verborgenen Schätze der Museen, Wachholtz Verlag - Murmann Publishers , 2016, s. 68-71Kapitel i bok, del av antologi (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 23.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Sveriges största granater? Del II2018Ingår i: Geologsikt Forum, ISSN 1104-4721, nr 100, s. 31-31Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 24.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Swedish Museum of Natural History: Treasures from the Hjalmar Sjögren mineral collection2016Ingår i: The Munich Show - Mineralientage München: Hidden treasures of the museums, Kiel/Hamburg: Wachholtz Verlag - Murmann Publishers , 2016, s. 68-71Kapitel i bok, del av antologi (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 25.
    Langhof, Jörgen
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Bahfenne, Silmarilly
    Queensland University of Technology.
    Rintoul, Llew
    Queensland University of Technology.
    Frost, Ray L
    Queensland University of Technology.
    Single-crystal Raman spectroscopy of natural finnemanite and comparison with its synthesised analogue2011Ingår i: Journal of Raman Spectroscopy, ISSN 0377-0486, E-ISSN 1097-4555, s. 1-7Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 26.
    Langhof, Jörgen
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Bahfenne, Silmarilly
    Queensland University of Technology.
    Rintoul, Llew
    Queensland University of Technology.
    Frost, Ray L
    Queensland University of Technology.
    Singlecrystal Raman spectroscopy of natural paulmooreite Pb2As2O5 in comparison with the synthesized analog2012Ingår i: American Mineralogist, ISSN 0003-004X, E-ISSN 1945-3027, Vol. 97, s. 143-149Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 27.
    Langhof, Jörgen
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Holtstam, Dan
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap. Swedish Museum of Natural History.
    Till minne av Paul B. Moore: Sverigevistelser och vetenskapligt arbete kring mineral av Långbantyp2019Ingår i: Långbansnytt, ISSN 1650-4968, Vol. 25, nr 1, s. 4-8Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 28.
    Langhof, Jörgen
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Hålenius, Ulf
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Vanadinit - ett nytt mineral för Jakobsberg2014Ingår i: Långbansnytt, ISSN 1650-4968, Vol. 20, nr 2, s. 11-12Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 29.
    Langhof, Jörgen
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Jonsson, Erik
    Upptäckten av litium fyller 200 år!2018Ingår i: Geologiskt forum, ISSN 1104-4721, nr 97, s. 8-11Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 30.
    Langhof, Jörgen
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Jonsson, Erik
    Gustafsson, Lars
    Sekundära Be-mineral i svenska granitpegmatiter - en översikt2016Ingår i: Norsk mineralsymposium 2016 / [ed] Alf Olav Larsen och Torfinn Kjaernet, Stathelle, 2016, s. 43-52Konferensbidrag (Övrigt vetenskapligt)
  • 31.
    Langhof, Jörgen
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Karlsson, Andreas
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Holtstam, Dan
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Långban - a cornucopia for new mineral species?2021Konferensbidrag (Övrigt vetenskapligt)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    Långban - cornucopia
  • 32.
    Langhof, Jörgen
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Larsen, Alf Olav
    Nordrum, Fred Steinar
    Berylliummineraler fra Langöy, Kargerö2017Ingår i: Norsk mineralsymposium 2017 / [ed] Alf Olav Larsen & Torfinn Kjaernet, Stathelle, 2017, s. 5-15Konferensbidrag (Övrigt vetenskapligt)
  • 33.
    Langhof, Jörgen
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Secher, Karsten
    Stockmann, Gabrielle
    Sturkell, Erik
    Grönländsk kryolit - 130 år med gruvdrift2017Ingår i: Geologiskt Forum, ISSN 1104-4721, nr 96, s. 12-17Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 34.
    Langhof, Jörgen
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Skoda, Radek
    Plasil, Jakub
    Jonsson, Erik
    Copjakova, Renata
    Vasinova Galiova, Michaela
    Redefinition of thalenite-(Y) and descreditation of fluorthalenite-(Y): A re-investigation of type material from the Österby pegmatite, Dalarna, Sweden, and from additional localities2015Ingår i: Mineralogical magazine, ISSN 0026-461X, E-ISSN 1471-8022, Vol. 79, nr 4, s. 965-983Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 35.
    Langhof, Jörgen
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Strand, Urban
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Celebert besök i Långban2015Ingår i: Långbansnytt, ISSN 1650-4968, Vol. 21, nr 1, s. 4-8Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 36.
    Langhof, Jörgen
    et al.
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Strand, Urban
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Molybdofyllitens ursprung spårat2015Ingår i: Långbansnytt, ISSN 1650-4968, Vol. 21, nr 1, s. 9-13Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 37. Larsen, Alf Olav
    et al.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Karlsson, Andreas
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Fantehullet på Oteröy - lokaliteten for Tellef Dahlls angivelige nye grunnstoff norvegium2019Ingår i: Norskt Mineralsymposium 2019 / [ed] Alf Olav Larsen & Torfinn Kjaernet, 2019, s. 93-101Konferensbidrag (Övrigt vetenskapligt)
  • 38.
    Stockmann, Gabrielle
    Department of Geological Sciences, Stockholm University, Sweden.
    Skelton, Alasdair (Medarbetare/bidragsgivare)
    Department of Geological Sciences, Stockholm University, Sweden.
    Brüchert, Volker (Medarbetare/bidragsgivare)
    Department of Geological Sciences, Stockholm University, Sweden.
    Balic-Zunic, Tonci (Medarbetare/bidragsgivare)
    Department of Geosciences and Natural Resource Management, University of Copenhagen, Denmark.
    Langhof, Jörgen (Medarbetare/bidragsgivare)
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Skogby, Henrik (Medarbetare/bidragsgivare)
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Karlsson, Andreas (Medarbetare/bidragsgivare)
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Control of a calcite inhibitor (phosphate) and temperature on ikaite precipitation in Ikka Fjord, southwest Greenland2018Ingår i: Applied Geochemistry, ISSN 0883-2927, E-ISSN 1872-9134, Vol. 89, s. 11-22Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Ikaite (CaCO3·6H2O) forms submarine tufa columns in Ikka Fjord, SW Greenland. This unique occurrence is thought to relate to aqueous phosphate concentration and low water temperatures (<6 °C). Phosphate ions are well-known inhibitors of calcite precipitation and Ikka Fjord has a naturally high-phosphate groundwater system that when mixing with seawater leads to the precipitation of ikaite. In the study presented here, experiments simulating conditions of Ikka Fjord show that a) the formation of ikaite is unrelated to the aqueous phosphate concentration (0–263 μmol/kg PO43−) in 0.1 M NaHCO3/0.1 M Na2CO3 solutions mixing with seawater at 5 °C and pH 9.6–10.6, and b) ikaite forms at temperatures up to 15 °C without phosphate and in open beakers exposed to air. Instead, supersaturation of ikaite and the seawater composition are the likely factors causing ikaite to precipitate in Ikka Fjord. This study shows that adding Mg2+ to a NaHCO3/Na2CO3 – CaCl2 mixed solution leads to the formation of ikaite along with hydrated Mg carbonates, which points to the high Mg2+ concentration of seawater, another known inhibitor of calcite, as a key factor promoting ikaite formation. In experiments at 10 and 15 °C, increasing amounts of either nesquehonite (Mg(HCO3)(OH)·2H2O) or an amorphous phase co-precipitate with ikaite. At 20 °C, only the amorphous phase is formed. In warming Arctic seawater, this suggests Mg carbonate precipitation could become dominant over ikaite in the future.

  • 39.
    Stockmann, Gabrielle
    Department of Geological Sciences, Stockholm University, Sweden.
    Brüchert, Volker (Medarbetare/bidragsgivare)
    Department of Geological Sciences, Stockholm University, Sweden.
    Skelton, Alasdair (Medarbetare/bidragsgivare)
    Department of Geological Sciences, Stockholm University, Sweden.
    Balic-Zunic, Tonci (Medarbetare/bidragsgivare)
    Department of Geosciences and Natural Resource Management, University of Copenhagen, Denmark.
    Langhof, Jörgen (Medarbetare/bidragsgivare)
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Skogby, Henrik (Medarbetare/bidragsgivare)
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Karlsson, Andreas (Medarbetare/bidragsgivare)
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Control of a calcite inhibitor (phosphate) and temperature on ikaite precipitation in Ikka Fjord, southwest Greenland2018Ingår i: Applied Geochemistry, ISSN 0883-2927, E-ISSN 1872-9134, Vol. 89, s. 11-22Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Ikaite (CaCO3·6H2O) forms submarine tufa columns in Ikka Fjord, SW Greenland. This unique occurrence is thought to relate to aqueous phosphate concentration and low water temperatures (<6 °C). Phosphate ions are well-known inhibitors of calcite precipitation and Ikka Fjord has a naturally high-phosphate groundwater system that when mixing with seawater leads to the precipitation of ikaite. In the study presented here, experiments simulating conditions of Ikka Fjord show that a) the formation of ikaite is unrelated to the aqueous phosphate concentration (0–263 μmol/kg PO43−) in 0.1 M NaHCO3/0.1 M Na2CO3 solutions mixing with seawater at 5 °C and pH 9.6–10.6, and b) ikaite forms at temperatures up to 15 °C without phosphate and in open beakers exposed to air. Instead, supersaturation of ikaite and the seawater composition are the likely factors causing ikaite to precipitate in Ikka Fjord. This study shows that adding Mg2+ to a NaHCO3/Na2CO3 – CaCl2 mixed solution leads to the formation of ikaite along with hydrated Mg carbonates, which points to the high Mg2+ concentration of seawater, another known inhibitor of calcite, as a key factor promoting ikaite formation. In experiments at 10 and 15 °C, increasing amounts of either nesquehonite (Mg(HCO3)(OH)·2H2O) or an amorphous phase co-precipitate with ikaite. At 20 °C, only the amorphous phase is formed. In warming Arctic seawater, this suggests Mg carbonate precipitation could become dominant over ikaite in the future.

  • 40.
    Stockmann, Gabrielle
    et al.
    Department of Geological Sceinces, Stockholm University.
    Tollefsen, Elin
    Department of Geological Sceinces, Stockholm University.
    Skelton, Alasdair
    Department of Geological Sceinces, Stockholm University.
    Brüchert, Volker
    Department of Geological Sceinces, Stockholm University.
    Balic-Zunic, Tonci
    Department of Geosceinces and Natural Resource Management, University of Copenhagen.
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Skogby, Henrik
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Karlsson, Andreas
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Control of calcite inhibitor (phosphate) and temperature on ikaite precipitation in Ikka Fjord, southwest Greenland2018Ingår i: Applied Geochemistry, ISSN 0883-2927, E-ISSN 1872-9134, Vol. 89, s. 11-22Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 41. Wilson, Wendell
    et al.
    Kjellman, Johan
    Langhof, Jörgen
    Naturhistoriska riksmuseet, Enheten för geovetenskap.
    Pyrosmalite-(Fe) from the Bjelke mine, Nordmark, Filipstad, Värmland, Sweden2019Ingår i: Mineralogical Record, ISSN 0026-4628, Vol. 50, nr 6, s. 679-708Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
1 - 41 av 41
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf